De kom från ingenstans och tog hela hockey-Sverige med storm.
Bodens IK var snubblande nära att dansa in i den finaste av salonger under två sprakande säsonger i mitten på 90-talet.
Drygt tio år senare var klubben upplöst och kvar fanns bara en skatteskuld på en halv miljon kronor.
Med två personer som stod ansvariga för att betala notan.
Domare Roger Öberg har precis åkt ut till sekretariatet för att bläddra igenom sin regelbok.
1.47 återstår av matchen och AIK-backen Rikard Franzén har medvetet flyttat målburen ur sitt läge.
Då reglerna säger att om en spelare medvetet flyttar målburen med två minuter eller mindre kvar av matchen så får motståndarlaget välja mellan straff och utvisning.
Roger Öberg vet detta och har egentligen bara köpt sig tid. Han vet vad som är tvunget att göras, och sekunderna senare kommer också beskedet: Straffslag är utdömt i Globen.
Visselorkanen är öronbedövande. Snusdosor, flaskor, golfbollar, ja till och med skor kastas in på isen och omspolning beordras.
Det är den 15 april 1994 och Bodens IK är tvungna att göra mål.
Den hetlevrade och den reserverade
Men den här historien börjar egentligen många år tidigare i ett klubbhus uppe i norr.
Hockeysektionen i Bodens Bandyklubb hade i flera år bara varit en bricka i föreningen, men nu var de less på att pengarna de drog in gick till annat och valde därför att bryta sig ur och skapa Bodens IK, 1987.
Pengar började rulla in till den nystartade föreningen och med på resan var ordförande Staffan Wikström.
– Det blev ett himla lyft när de som jobbade med sponsring såg att pengarna gick in. Jag var ordförande i fem år, fram till 1992, och då gick vi från en dryg halvmiljon till sju-åtta miljoner i omsättning.
Det var inte bara vid sidan om isen som klubben gjorde framsteg. Boden tog steg för steg varje år från 87, men det var först när den då hetlevrade Niklas Wikegård kom in 1992, från Väsby, som det tog fart på allvar.
Vid sin sida den betydligt mer tillbakadragna Ulf Taavola.
De båda hade träffats på en steg fyra-utbildning några år tidigare och gjort ett specialarbete tillsammans. Kemin fanns där direkt.
Taavola som kom från en sejour i länsklubben Piteå plockade med sig en ung och brunkig Tomas Holmström. In i laget kom även Mikael Lindholm från Brynäs, Ulf Sandström, Fredrik Öberg och den väldige ryska backbjässen Igor Matushkin.
– Hela den säsongen var som en saga. Allt föll på plats och spelare gjorde en enorm utveckling. Men man ska också komma ihåg att 14 av 20 var bodensare. Stommen var alltså Bodenkillar. Hela den säsongen kommer man komma ihåg så länge man lever, förklarar Ulf Taavola som i dag jobbar inom neuropsykiatrin i Luleå.
Ja, så vad var det då Boden gjorde säsongen 1993/1994?
Ett mål från Elitserien
Efter 14 segrar och bara sex tappade poäng under grundserien gick laget enkelt vidare mot kvalet till dåvarande Elitserien. Det hade gått knappt åtta år sedan Bodens IK bröt sig ut som en egen förening. De hade slagit lag som Färjestad och Björklöven på sin väg och nu fanns ett hinder kvar i jakten på en plats i svensk hockeys finrum – AIK på bortaplan i Globen.
Förutsättningarna var enkla: Förlust med två mål eller mindre och bragden skulle vara ett faktum.
När 1.47 återstod av matchen hade domare Roger Öberg precis utdömt straffslag för Boden.
– Huvaligen. Det där är nog det som jag kommer ihåg mest av allt jag har varit med om. Det var en skräck, jag har aldrig varit så rädd i mitt liv, det var fruktansvärt, har domaren Roger Öberg tidigare berättat.
När isen väl omspolats hade det gått 20 minuter.
Det enda som nu stod i vägen för en plats i finrummet var målvakten Rolf Riderwall.
Och 11 111 skrikande AIK:are i Globen.
Fram för att slå straffen kliver Ulf ”Sasse” Sandström.
AIK-målvakten läser vad skytten ska göra och lägger sig ner. Avslutet räddas och arenan exploderar.
– Det var förstås surt. Men många glömmer att vi var nästan lika nära året efter. Då blev det förlust mot Rögle i sista matchen. Men så klart är det många som kommer ihåg straffavgörandet i Globen. Det är många som än i dag kommer fram och minns den matchen. Visst var det rafflande och så nära, minns Ulf Taavola.
Ekonomiskt stålbad
Därefter väntar några år med sämre resultat, trots att laget hela tiden spelar i allsvenskan. Tränarduon splittras, stjärnspelare som Tomas Holmström och Mikael Lindholm drar till länets flaggskepp Luleå och vinner SM-guld, samtidigt som ekonomin blir allt mer ansträngd i Boden.
Just efter millennieskiftet hade Bodens IK fem miljoner i skulder.
Staffan Wikström som klev av ordförandeposten 1992 kom tillbaka igen, maj 2004.
Då hade klubben året innan klarat elitlicensen och Wikström trodde att de var skuldfria.
Så var inte riktigt sanningen och styrelsen tvingades avskeda all kanslipersonal och sa dessutom upp lokalerna som klubben hyrde. En tung motgång var också att kommunen gick in och stoppade en försäljning av hemmaarenans namn, Björknäshallen, till ett företag.
– Jag blev övertalad att komma tillbaka och satt ett år. Det ångrar jag ju i dag. Vi hade en skuld i klubben, men vi redde ut den. Under sommaren var allt okej och under hösten gick vi minus med resultaten men när vi la in pengarna som vi skulle få av kommunen hade vi balans på det där. Pengarna hade inte kommit när vi redovisade resultatet, men vi visste ju att de skulle komma. Sedan kom de en ny styrelse som käkade upp pengarna och satte klubben i konkurs, säger Staffn Wikström.
Torsdagen den 2 december 2005 meddelades att Bodens IK gått i konkurs efter 18 säsonger i allsvenskan och för första gången på 50 år saknade staden ett representationslag i landets näst högsta serie.
Nu återstod bara att betala den 500 000 kronor stora skatteskulden.
Vilka som fick betala notan?
Sommaren 2006 fick Staffan Wikström hem ett brev från skattemyndigheten och trodde då att han helt ensam skulle betala en halv miljon kronor.
– Fastän vi jobbat in pengar och den andra syrelsen satte klubben i konkurs, fick jag och kassören Tommy Melander betala skatteskulden. När brevet kom trodde jag att det bara kommit till mig. Det är klart man satte i halsen när man såg det. Men brevet var ställt till mig och Tommy, som fått ett likadant brev. Jag tycker det är rimligt på sitt sätt att en styrelse har ett ekonomiskt ansvar, det är inte där felet är. Men vi kände oss svikna. Och visst kändes det jävligt. Vi hade jobbat hur mycket som helst för att få till det men fick ändå betala.
– Vi kallade ihop det gamla gänget och Tommy Melander lyckades i praktiken fixa så vi bara behövde betala 50 tusen kronor var från fickan.
Ulf Taavola kom tillbaka
Redan till säsongen 2006/2007 hade ett nytt lag bildats i spillrorna av Bodens IK och fram växte istället Bodens HF.
Seniorlaget tränades av Ulf Taavola och truppen som bestod av unga, lokala förmågor.
– Jag hade väl som tänkt ta ett sabbatsår egentligen, men kände att när jag hade fått vara med om de goda åren så ville jag också vara med och få fart på hockeyn igen. En stad som Boden ska ha ett lag minst i division 1. Men det var tuffa tider, säger Taavola.
Ulf Taavola lämnade sedan 2010 och tre år senare gick han i pension. Samtidigt föll Boden ner till division 2.
2017 är klubben dock mer välmående än någonsin och har i dagsläget ett kapital på ungefär 1,7 miljoner kronor. Laget leds av förre Luleå Hockey-spelaren Robert Nordberg.
– Jag har väl inte följt klubben inifrån de senaste åren. Men tror att de varit ganska sunda och haft en ganska vettig ungdomsverksamhet, säger Ulf Taavola och tar en konstpaus.
– Jag hoppas att de en vacker dag tar sig till allsvenskan. Det är där Boden hör hemma.
